Dag 8 – Mina drömmar
Shit vad svårt. Alla har väl drömmar. En del stora en del mindre.
Som liten var min dröm att bli stor. Kändis. Helst av allt ville jag bli modell. Längden och utseendet räcker dock inte till har jag insett... Haha!
Just nu är min stora dröm (karriärsmässigt) att få jobba med mode och kläder. Detta är en stor grej för mig och jag älskar kläder, skor och läsa om alla de nya trenderna och sen se vilka man själv kan tänka sig följa. Just nu hade jag velat jobba i butik. Då jag är en väldigt social människa som hatar att vara ensam så tror jag detta hade passat mig bra då jag får träffa nya folk och se nya ansikten varje dag! Samtidigt som jag får jobba med kläder.
Om jag fortfarande är arbetslös i Februari har arbetsförmedlingen lovat mig en praktikplats i butik. Jag vill såklart ha jobb innan för att få pengar men samtidigt inte för att jag vill ju få erfarenhet av att jobba i butik så jag enklare kan få jobb på den vägen...
Jag funderar även på att gå en yrkesutbildning för att kunna jobba som butikschef. Att få bossa lite samtidigt som jag får göra det jag vill känns riktigt kul!
Annars så har jag väl samma dröm som många andra. Jag vill få ett jobb som jag trivs med (ovan), ha ett stooort bröllop med den jag älskar (förhoppningsvis samma kille som jag är tillsammans med nu), bo någonstans där jag trivs och senare i livet även skaffa barn.
Att bli överdrivet rik är inget jag drömmer om nu. Vill leva ett lyckligt liv och för att vara lycklig behövs inte pengar utan bara en massa kärlek! :) Pengar så man klarar sig är väl alltid en fördel... Så, lite pengar vill jag väl endå ha ;)
Dag 7 – I min handväska.
Nu är det såhär, att jag inte har någon speciell handväska just nu. Letar efter den perfekta som inte verkar finnas. Men jag hoppas verkligen att jag hittar den snart!
Men om jag nu ska berätta så grejer som jag alltid tar med mig när jag åker hemifrån är:
- Kalender (min rosa superfina i mocka ni vet?)
- Iphone - svinbra för då har man alltid sina mail och facebook nära till hands!
- Busskort - som dock måste fyllas på nu..
- Bankkort, hm-kort (o andra såna till affärer) och körkort ligger för det mest alltid i kalendern!
Detta är väl de som jag alltid brukar ha med mig... Tror jag, haha! :)
Dag 6 – Ett ögonblick.
Jag har nog inte bara ett ögonblick att välja på, utan många olika. De ögonblick som är mest speciella för mig är de jag tänkte berätta om.
1. Dagen jag och Kenny blev tillsammans.
2. Costa Brava
3. Balen
4. Studenten
Eller, finns de så mycket att berätta. Minnen som är speciella för mig kanske inte betyder så mycket för någon annan. Att återberätta ett underbart minne är svårt. Och det krävs tusen ord och inte ens då kan man sätta rätt ord på det. Så ni får lite bilder istället. Har ingen bild på mig och Kenny från den dagen vi blev tillsammans (midsommar), men ni kan få lite bilder på oss endå ;).
Lovely days <3
Dag 5 – Min bästa vän.
Hmm. Är jag den enda som inte har en bästa vän? En som man delar allt med? I guess so.
Helt ärligt så är det ganska skönt att inte ha en enda vän som är ens bästa. Utan många som man tycker om och kan dela det mesta med. Vet själv hur de var när man var liten/mindre och hade sett ut en som sin bästis. Man delade bästishalsband och många andra blev sura eller ledsna för de kanske inte fick vara med och blev utanför. Jag vet hur det känns. I sjuan blev jag "dumpad" av min bästa vän. Tack o lov träffade jag andra vänner. Visst att vi började umgås igen men det blev liksom aldrig samma sak. Så eftersom jag inte har någon speciell bästa vän (haha, aa jag är en mobbad jävel ;) ) så tänkte jag berätta om mina så kallade bästisar när jag var liten, och även vilka som har en speciell plats i mitt hjärta just nu.
Min första bästa vän var nog Linda, och vi blev bästa vänner i såhär ettan, tvåan. Hon var alltid den som bestämde och bossade, vilket jag idag kan se det som gjorde mig lite blyg och tillbakadragen. Alla kunde ju bestämma över mig och jag hängde på..
Sedan blev jag bästa vän med Sabina, som är den som jag känt bäst! Kom ihåg att vi ofta hade riktigt kul tillsammans!
Därefter tror jag att jag var bästa vän med Anna och de var vi upp till högstadiet sen så blev de inte mer där.
I högstadiet lärde jag sen känna Åsa, som gick i klassen under mig. Vi började prata riktigt mycket och umgås och då blev hon min bästa vän. Då hade vi så mycket gemensamt och jag kommer ihåg en massa galet vi gjorde. Kajsa räknas under denna tid också till en bästa vän tycker jag då vi ofta var alla tre och hade det galet kul! Det tog tyvärr slut när vi började på olika gymnasium och helt enkelt växte ifrån varandra. Vi träffas inte alls myckket nu utan det blir på fester lite då och då. Men då har vi oftast jävligt kul kan jag erkänna!
Under gymnasietiden var jag ju också ett hängivet Ola-fan och det var igenom honom jag träffade Sofie, Baloo och Emma! Varav den sistnämnda jag kom lite närmre och vi blev så småningom bästa vänner. Vi gled tyvärr ifrån varandra för att vi inte hade tid eller inte la tid på att träffas tyvärr. Jag måste dock erkänna att jag saknar den tiden för fy fan vad mycket vi gjorde tillsammans! LIksom, Idol 2008... Sick! Jag träffar varken henne eller Baloo särskilt ofta men de har endå en speciell plats i mitt hjärta! Även Sofie (ni får inte tro att jag glömmer henne) men hon kommer lite längre ner!
I senare delen av gymnasiet, i typ, mitten av höstterminen i trean och vårterminen så måste jag faktiskt säga att mina bästa vänner var ES3D. Min klass på gymnasiet alltså. De är denna klass som fått mig den jag är idag. Jag har seriöst aldrig gått i en bättre klass. Vi hade kul, vi kunde skratta tills alla låg och kved på dansgolvet innan lektionerna. Vi var flummiga, oseriösa men stentuffa. Och jag gissar på att de var våra nio föreställningar med slutproduktionen som band ihop oss så tajt. I MISS YOU GUYS! :( Gymnasietiden var helt klart den bästa!
Så nu när gymnasiet är slut.. Vem står jag närmast nu?
Jo, den som faktiskt står mig närmast är Kenny. Visst att han är min pojkvän men det är honom jag kan berätta allt för. Som jag gråter ut hos om jag mår dåligt och som jag skrattar tillsammans med när jag är glad.
Även min kära Maddiz har en speciell plats i mitt hjärta. Det är också henne som jag berättar allt för. Hon kommer till mig när hon är arg och ledsen och jag berättar för henne. Innan sågs vi inte så mycket men nu när jag är arbetslös och hon inte jobbar alla dagar i veckan så hinner vi ses vilket är underbart!
Sofie, suffpuff är också en av dom som står mig närmast. Vi träffas inte heller speciellt ofta men hon vet att jag finns där för henne och det är också med henne som jag kan dela mina tankar och åsikter med. Hon förstår mig och Sofie har hängt med och känt mig ett bra tag nu så därför är hon en av de jag litar på och kan prata med om allt!
Jag har såklart många fler vänner men jag har inte mer tid att berätta om alla, plus att då hade detta inlägget blivit fem mil långt. Men såhär ligger det till hos mig. Det är inte lätt att inte bara ha en bästa vän och skriva om men det är riktigt skönt att ha många som finns där för en! :)
Jag älskar mina vänner och känner faktiskt inte behov av en bästa vän. Så är det bara ! :)
Dag 4 – Mina syskon.
Idag är det mina syskons tur att bli presenterade!
Jag har två stycken faktiskt, en lillasyster och en lillebror.
Min syster heter Jessica och hon är två år yngre än mig och är alltså 17 men fyller 18 i februari nästa år! Som liten var hon väldigt sur och envis och vi bråkade ganska ofta. Men vi brukade alltid leka tillsammans hemma och hittade på en massa! Men som alla gör så växte även vi upp, och nu bråkar vi i stort sett aldrig. Kanske för att vi inte ses så jätteofta... Hon är en fena på att låna kläder av mig och hon tar hundra år på sig att fixa sig. Haha!
Just nu går hon andra året på gymnasiet. Hon går på Consensum i Lund, vårdlinjen med inriktning NV tror jag vi kan kalla det! Hon är jätteduktig i skolan och jag gissar på att hennes IQ är mycket högre än mitt ;) haha!
Min bror heter Anton och han är ett och ett halvt år yngre än Jessica. Han har precis fyllt 16 och är en glad nörd som spenderar all sin vakna tid vid antingen datorn eller med elgitarren. Musik är ett stort intresse och han är rena underbarnet på elgitarr!
På grund av musikintresset så valde han att gå Musikproduktion på gymnasiet, där han går första året. Där får han lära sig att mixa och göra egna låtar. Han är grym kan jag lova! Tror det kommer bli något stort av honom :).
Jag är en stolt storasyster som älskar mina syskon och hade nog gjort allt för dom. Och som den storasyster jag är hade jag också beskyddat dem om det hade behövt. Men dom kan, liksom jag, stå för vad de tycker och kan tala för sig själva så jag behövs väl inte så mycket! Haha! ;)
Dag 2 – Min första kärlek.
Många hade väl, liksom jag, flera olika pojkvänner på låg- och mellanstadiet? Man bytte pojkvänner som man bytte underkläder men man vågade aldrig pussas eller gå nära varandra. Jag hade två stora kärlekar på denna tiden med förhållande som varade ett bra tag.
Fast då jag inte ser dessa förhållanden som seriösa, för vem är seriös när man är tio år gammal liksom, så tänkte jag istället berätta om min första stora kärlek. En kärlek som golvade mig och gjorde att jag föll pladask för honom. Från att bara haft gemensamma vänner till att börja dejta. Från att jag tyckt han var lite småtöntig på högstadiet till att tycka att han blivit riktigt snygg.
Japp, det är min älskade Kenny Nilsson jag pratar om.
Jag har aldrig känt mig så kär som de första månaderna vi dejtade. Hur pirret i magen bubblade upp bara jag såg honom, och hur hjärtat dunkade när han rörde vid mig.
Efter att ha dejtat, eller vad vi nu ska kalla det, i nästan 3 månader så blev vi tillsammans på midsommar. Några minuter i tolv stod vi där, i kanten av en korsning. Då blev det vi.
Dessa ett och ett halvt år som vi har varit tillsammans har varit det bästa. Vi har tagit oss igenom en del men vi har alltid hållt ihop och älskat varandra. Kenny är den som gör mig lyckligast och gladast. Han får mig att skratta, vilket jag tycker är en viktig del i ett förhållande.
Jag älskar att vara tillsammans med Kenny. För han är bäst. Får man en puss i pannan och en kram så känner mig sig trygg. Och så kär.
Jag vill alltid vara tillsammans med min Kenny. Han är världens bästa pojkvän som gjort mig den lyckligaste på jorden. Kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Jag älskar dig mer än allt och det vet du älskling. Tack för att du är min! <3
2009-06-19
Dag 1 – Presentera mig själv.
Jag heter Jenny Frida Wernberg och jag föddes i Helsingborg 1991. Den 7e Mars för att vara helt exakt. Bodde under mina första levnadsår på Fredriksdal i Helsingborg men det blev aningens trångt när min lillasyster föddes så då flyttade vi till Landskrona där vi bodde i cirka 1½ år tror jag. Därefter ploppade även min bror ut så då flyttade vi istället till ett stort hus i lilla hålan Teckomatorp där jag bott sedan dess.
Som liten var jag väldigt blyg och lite töntig och hade svårt att prata för mig själv och visa vad jag tyckte. Lite bättre blev det emellanåt men annars var jag alltid den lilla blyga tjejen.
Jag hade en massa fritidsintressen när jag var liten och spelade bland annat fotboll i en massa år och började även rida - vilket egentligen är de enda som jag höll fast vid. Fotbollen fick jag sluta med när jag blev sjuk. När jag var 12/13 och gick i sexan så gick vi till doktorn för att kolla upp vad det var för fel på mig. Jag hade inte växt alls mycket och knappt rört mig i vikt mellan fyran och sexan. Kommer ihåg att jag vägde 27 kilo när jag gick i sexan.. och det är ganska lite när man är ca 145 lång.
Efter många om och men fick vi reda på att jag var allergisk mot gluten (vete, råg, korn och havre). Så efter sexan gick jag upp i vikt blev liiite tuffare men fortfarande blyg.
Högstadiet var en rolig, jobbig och ett känslomässig tid då det mesta hände. Man träffade nya vänner, upptäckte nya sidor av sig själv och exprimenterade med det mesta. Man provade sina vingar.
Efter ett helvete med att välja gymnasieskola kom jag till slut in på danslinjen på Nicolaiskolan i Helsingborg. Började som blyg, träffade lite vänner och även här provade man sina vingar. Exprimenterade med sig och det var väl inte förrän sista året som jag hittade mig själv och förstod vem jag var. Borta var blygheten och fram kom självförtroendet. Jag vågade stå för vem jag var.
Det var även trean som bjöd på mest erfarenheter. Man utvecklades för varje dag som gick och den närheten vi hade i vår klass är svår att hitta. I slutet var vi som bästa vänner hela högen och det var då man verkligen kände att man kunde slappna av, vara sig själv och bli accepterad och omtyckt för den man var.
Dock är dett inte bara skolan och klassen som gjorde att jag hittade mig och accepterade mig själv utan det var även mitt första förhållande med en underbar kille - som fortfarande är min pojkvän! Utan honom hade jag garanterat inte varit den jag är idag!
Just nu är jag arbetssökande och försöker hitta mig ett roligt och inspirerande jobb. Funderar på att söka in sent till någon högskola kanske för att ha något att göra i vår. Men jag vet inte vad jag vill. Så just nu är mitt liv väldigt förvirrande och okontrollerat.
För jag vet inte vad jag vill..
Och detta är jag ganska kort. Eller blev det långt? Haha ;)
