Många hade väl, liksom jag, flera olika pojkvänner på låg- och mellanstadiet? Man bytte pojkvänner som man bytte underkläder men man vågade aldrig pussas eller gå nära varandra. Jag hade två stora kärlekar på denna tiden med förhållande som varade ett bra tag.

Fast då jag inte ser dessa förhållanden som seriösa, för vem är seriös när man är tio år gammal liksom, så tänkte jag istället berätta om min första stora kärlek. En kärlek som golvade mig och gjorde att jag föll pladask för honom. Från att bara haft gemensamma vänner till att börja dejta. Från att jag tyckt han var lite småtöntig på högstadiet till att tycka att han blivit riktigt snygg.

Japp, det är min älskade Kenny Nilsson jag pratar om.

Jag har aldrig känt mig så kär som de första månaderna vi dejtade. Hur pirret i magen bubblade upp bara jag såg honom, och hur hjärtat dunkade när han rörde vid mig.

Efter att ha dejtat, eller vad vi nu ska kalla det, i nästan 3 månader så blev vi tillsammans på midsommar. Några minuter i tolv stod vi där, i kanten av en korsning. Då blev det vi.

Dessa ett och ett halvt år som vi har varit tillsammans har varit det bästa. Vi har tagit oss igenom en del men vi har alltid hållt ihop och älskat varandra. Kenny är den som gör mig lyckligast och gladast. Han får mig att skratta, vilket jag tycker är en viktig del i ett förhållande.

Jag älskar att vara tillsammans med Kenny. För han är bäst. Får man en puss i pannan och en kram så känner mig sig trygg. Och så kär.

Jag vill alltid vara tillsammans med min Kenny. Han är världens bästa pojkvän som gjort mig den lyckligaste på jorden. Kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Jag älskar dig mer än allt och det vet du älskling. Tack för att du är min! <3

2009-06-19