Min blogg dampar och det är inte alls roligt!


1e December idag, det är ju sjukt vad snabbt tiden går. Delar av sommaren känns ju som om det var igår medan andra delar känns långt, långt borta. Det var en underbar sommar, så mycket bra som hände. Men också några dåliga saker. Hösten har tydligen passerat obemärkt i stort sett. Känns som om hösten bara flugit iväg. Veckorna har flutit på och det känns som igår vi började igen efter lovet. Nu har jag snart gått 2 och ett halvt år i gymnasiet, ett halvt år kvar innan studenten. Det är så svårt att förstå.
Hur kan jag blivit såhär stor på så kort tid? Liksom, om våren går lika snabbt som hösten så kommer det bara säga poff och plöstligt så står jag där, i vit klänning med en vit studentmössa, blandar skratt och gråt och firar att 12 skolår nu är slut.

Det ska bli underbart, men samtidigt är det läskigt. Sen räknas man in i vuxenvärlden.

Om vi nu skruvar tillbaka tiden tills högstadiet började, då kände man sig stor. Man fick nya vänner, hade underbara helger då man hittade på en massa grejer. Då festade man inte . Man var ute i byn och betedde sig som en och en annan fjortis. Bytade stil som andra bytade underkläder. Man fick för första gången veta vad obesvarad kärlek var, vad prov & betyg var. Hur kul allt var. Hur mycket jag hatade skolan då. Ser tillbaka på det nu och, fan vad slappt vi hade det egentligen!
Endå så var jag en duktig elev och pluggade som jag skulle, även om pojkarna i klassen under var de som var mest intressanta.
Hur jag hittade mina gamla bästa vänner, hur roligt det var. Hur mycket man grät på skolavslutningen i nian då jag skulle lämna tryggheten och söka till ett gymnasie där jag inte kände en jävel. Hur mycket oro det fanns under sommarlovet. Hur roligt man endå hade.

Första dagen i gymnasiet var en pina. En massa främmande ansikten. Ingen man kände igen. Allas nyfikna och oroliga ögon som cirklade genom klassrummet. Man kom hem och grät för att man trodde att man inte skulle lära känna någon. Hur man trodde att man skulle bli mobbad. Sådana grejer som aldrig hände. Andra dagen var den dagen så oron lagt sig lite och man vågade prata med folk. Hittade några vänner.
Det känns också som igår.

Efter ett och ett halvt år så bytade jag vänkrets, började umgås med de i dans istället för teater. Hur mer lika vi var. Hur underbart skoj vi har haft. Hur man kände igen sig i vännerna, tänkte likadant och hade samma intressen .. Så är det också nu, vi har så underbart skoj tillsammans. Det går inte en dag utan att vi skrattar så tårarna sprutar och man ligger dubbelvikt på golvet.

Nu när studenten stundar är jag också sjukt nervös att vi ska glida isär.

Vid närmare eftertanke så måste jag säga att gymnasietiden är så mycket bättre i högstadiet. Hur mycket man än trivdes är det i gymnasiet man hittar likasinade. Då man utvecklas som människa och hittar sig själv. Accepterar sig för den man är ..

Fan vad tiden går fort, men fan vad roligt man har haft!

Livet är underbart egentligen även om det har sina snedsprång. Love it! Vill tacka alla som gjort mina tonårsår så bra som de egentligen varit!  <3